Mitt största tv-hatobjekt Emma Grey (Fillmkrönikan) spottades vid Odenplan utanför Åhléns vid 18:00-snåret. Det finns få personer som jag så genuint äcklas av som henne, till synes utan riktigt försvarbara skäl dessutom. Men det finns ingen jag har skrikit högt åt i min ensamhet framför teven som fröken Grey. Möjligen på grund av hennes person, frisyr, kläder etc, och framförallt hennes oförmåga att uttala bokstaven R och hennes hemskt fruktansvärt usla filmanalyser. MEN. Hon såg jätteglad ut. Och fräsch. Och jätteglad. Nästan snygg. Och min förväntade reaktion att kura ihop mig i fosterställning med händerna för ansiktet och hulka " - Mamma!" uteblev totalt. Jag blev i det närmaste glad av att se Emma Grey, tror jag... men ska jag nu börja hata mig själv, eller börja tycka om henne?
Så det slutade ju med en obehaglig känsla i alla fall, så här i efterhand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar